Djuret Nosh
The movie- för alla er som längtat.
Det var en gång ett minne...
Han sa att han skulle förhöra mig nästa gång han handlade av mig.
"Så att jag verkligen hade lärt mig"
Fine tänkte jag.
Han tipsade nämligen om ett svenskt ord som lät likadant.
Så då gick det ju inte att glömma.
Nu har jag glömt.
Nu är allt som vanligt igen
Alla är samlade igen.
Ebba är tillbaka i Sverige.
En sista..
Jag fattar inte vad som har hänt. Men det är inte ok.
Men det är tillräckligt ok för att jag ska låta det gå ett tag innan jag pallar fixa det.
Alla miljontals läsare får stå ut med de vita skönheten.
En gammal goding
Jag insåg att den innehöll Ballroom Blitz vilket gav mig galet mig nostalgi.
Jag var därför tvungen att visa honom covern som The Ark har gjort som är galet bra.
Tove- känner du igen Ola?
Raz- jaaa, han passade bättre i den frissan... Han ser liksom coolare ut.
Love it.
Jaja, ni ska inte gå miste om en grym cover och en grym frissa.
(Och nej MLI, det är inte It takes a fool)
En sen fredagskväll i Huddinge
MLI- Här har vi ICA så att du kan känna dig hemma Tove
Viktor- Jag då, eller jo där är ett dagis.
...
Viktor- Dagisledare måste vara det jobbigaste jobbet man kan ha, tro mig. Eller nej föresten, idrottslärare är det hemskaste yrket. Alla barnen kaosade och jag kom hem varenda dag med tinitus.
MLI- Fast. eh, barnsoldat?
Ångest, ångest, 1000x ångest
Ångest,ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest,ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ångest, ångest ångest, ångest, ångest, ÅNGEST!!!
Shi fick jag
Jag vill helst slippa berätta varför.
Det är för nördigt till och med för mig.
Usch, jag skäms.
Men till saken.
Jag känner mig mycket urvaken.
Tills jag inser att det beror på att jag är galet törstig.
Jag stiger upp och blandar lite juice.
Glad och otörstig återvänder jag till sängen.
Glad att kunna sova lite till.
Tyvärr somnar jag inte.
Fast det är totalt emot mina principer att gå upp innan 8 ett lov.
Det gör att jag ligger och vrider mig medan klockan tickar.
Jag överväger att läsa lite i min engelska roman.
Då somnar jag.
11.30 vaknar jag igen.
Vilket ger mig galet med ångest.
Men inte mer än att jag ligger kvar ännu en timme.
Sedan tar jag mig i kragen och sätter igång med lite PA-arbete.
Läser lite anteckningar.
Facebookar lite.
Läser lite mer.
Äter lite frulle.
Läser lite till.
Ska precis börja skriva.
Då har klockan blivit halv 3.
Pinsamt.
Öppnar ett worddokument.
Då ringer mobilen.
Inkallad till jobbet och PA får vänta.
Party.
Jag börjar känna flåset i nacken.
Just nu hatar jag skola väldigt väldigt mycket.
Jag är kanske inte så ond ändå
Med plastpåseåkning i en crazy backe.
Med MLI, Axel, Filip och Matilda.
Beger sig MLI och jag Axel till Hötorget.
På vägen håller jag ett löfte som jag inte så länge sedan avla.
Ni får lista ut själva.
Men det känns galet bra i magen.
För endast 40 kr.
Rekomenderas starkt.
Och någon blev synligt betydligt gladare.
Det är värt att sprida glädje.
Gott Nytt År gott folk.
Dröm till verklighet - inte alltid så bra
Jag har haft ett lugnt och skönt lov fram till nu.
Lyckats strunta i att tänka på skola.
Lyckts inbilla mig att jag kommer få massor med tid efter lovet.
Haft det riktigt skönt helt enkelt.
Jag har även fått en bok i julklapp.
Den handlar om hur man handkas med hästar.
Hur man "talar deras språk".
Detta kallas Natural Horsemanship (NH).
Boken är som bibeln för kristna.
Lagboken för jurister.
Formelsamlingen för oss naturnördar.
Den fick mig att längta efter en häst.
Detta gjorde att jag inte bara svarade på en annons.
Jag la även in en egen.
Jag förväntade mig inte att få svar på den.
Men i det lugna tillstånden lovet skänkt mig tänkte jag att jag kommer ha tid för det.
Lite tajt kanske det blir, men nog kommer jag klara av det.
Idag mötte jag som sagt mina vänner.
De fick mig minst sagt att vakna upp.
Stressen växte upp inom mig när jag insåg att skolan var långt ifrån över.
Inte ens detta fridfulla lov var utan plugg.
Tvärtom.
Stressad beger jag mig hemåt för att läsa ut min engelska roman.
Elden i baken för att nu kunna hinna med allt plugg och ändå ha kul.
När jag slår på datorn har jag redan fått svar på annonsen.
Mot all förmodan.
Hästen låter urgullig och helt perfekt.
Vad fan gör jag nu?
Jenni är hemma
Vår allas Jenni är äntligen hemma.
Härlig surprise med skumpa och tilltugg. ^
Åh vad skönt att ha dig hemma igen.
<3
Lov
Jag har en hypotes.
Hypotes säger nog ingen annan än de som går natur.
Knappt dem om jag tänker efter.
Men trots allt ett mycket bra ord.
Som tyvärr inte hänger ihop med det som jag vill komma fram till.
Men så här.
Det är lov.
Man har inget plugg.
(Önskar att jag här skulle kunna skriva inget jobb, men det vore väl för bra för att vara sant.)
Inga måsten.
Man bara är.
Det gör en slö.
Spontan.
Och barnlig.
Allt sedan jag började känna att lovet närmade sig har jag levt ut mitt barnliga jag.
Slänga sig i snön.
Göra snöänglar.
Åka pulka.
Köpa pärlor för att göra egna armband.
Och nu har jag även börjat läsa mina gamla hästböcker som tar typ 2 timmar att läsa ut.
Är det inte underbart.
Dessutom fick jag idag ett ryck och svarade på en medryttarannons trots att jag kommer ha noll tid i vår.
Den enda chansen att det skulle funka är att det verkligen inte är genomtänkt.
Spontant är ordet.
Åh vad jag älskar lov.
God jul
Imorgon drar jag till Linköping och jag lär inte blogga innan dess.
Därför.
En tidig julklapp från mig.
Och.
GOD JUL! <3
Svaghet
Det finns en hel del saker som jag är svag för.
Polotröjor.
Gulliga pensionärer.
Underarmar.
En hel del mer.
Jag vill dock inte visa mig allt för svag.
Så resten får ni lista ut själv.
Men nu till saken.
Det är nämligen ännu en sak jag har blivit svag för.
(Ja jag vet att jag sa att jag inte skulle säga någon mer, men om jag inte säger det här så missar jag hela poängen med blogginlägget.... typ.)
Kul parantes.
Inte.
Men som sagt.
Till saken.
Tänk er en liten spetsig sak.
Något som har en liten yta på toppen.
Och så snöar det som det gjort nu den senaste veckan.
På det toppiga föremålet lägger sig då en liten mössa av snö.
Det är ju så galet mysigt och gulligt att jag blir knäsvag.
Love it.
