Lov
Jag har en hypotes.
Hypotes säger nog ingen annan än de som går natur.
Knappt dem om jag tänker efter.
Men trots allt ett mycket bra ord.
Som tyvärr inte hänger ihop med det som jag vill komma fram till.
Men så här.
Det är lov.
Man har inget plugg.
(Önskar att jag här skulle kunna skriva inget jobb, men det vore väl för bra för att vara sant.)
Inga måsten.
Man bara är.
Det gör en slö.
Spontan.
Och barnlig.
Allt sedan jag började känna att lovet närmade sig har jag levt ut mitt barnliga jag.
Slänga sig i snön.
Göra snöänglar.
Åka pulka.
Köpa pärlor för att göra egna armband.
Och nu har jag även börjat läsa mina gamla hästböcker som tar typ 2 timmar att läsa ut.
Är det inte underbart.
Dessutom fick jag idag ett ryck och svarade på en medryttarannons trots att jag kommer ha noll tid i vår.
Den enda chansen att det skulle funka är att det verkligen inte är genomtänkt.
Spontant är ordet.
Åh vad jag älskar lov.
